15 Oktober

Känslorna finns fortfarande där, tankarna om honom dunkar i mitt huvud.
Jag kan inte sluta tänka på honom. Hans ansikte, hans röst, hela hans utstrålning sitter som en film på tinningen, de har nötts in i mitt huvud. Jag vet ju hur han vill ha det just nu, tid. Men jag kan ändå inte släppa det.

Det vart för mycket igår, sjönk ner djupt på botten av mitt depphål och sorligt nog fick Madde ta den smällen och vara med mig under den pågående processen.. Vi var på Sivans, och helt plötsligt svartnade allt. Jag försvann, så som om man sitter o inte tänker på något, men jag tittade förbi allt, tänkte på allt för mycket.
Madde förklarade något, jag har bara småglimtar kvar utav samtalet men det var värmande ord som hon sa och det fick mig nästan att böra gråta. Orden hon sa fick mig att för en liten stunde resa mig från mitt depphål men jag föll snabbt ner igen. Tankarna var om det vanliga, ingen vill ha mig för hur jag ser ut, mitt självförtroende ligger verkligen nere i det där depphålet. Jag passar inte in vid idealtjejen. " Du utstrålar din personlighet, det är den som gör dig speciell och det är sånt som killar gillar, du kan få den person du än vill ha, bara för att du är dig själv" Maddes värmande ord som har fastnat i mitt huvud. Men jag kan inte tänka så, jag har blivit sårad för många gånger och då försvinner min självkänsla och självförtroende, men den hittar tillbaka, sakta, väldigt långsamt. Men irden från låg-mellan och högstadiet kommer alltid sitta i fastklistrat i mitt huvud. Ord som fetto,skabb,äckel,dvärg, tilly tomat, BigMac, gå och dö och alla andra kränkande ord jag fått höra får mig att vilja gömma mig under täcket och försvinna, orden gör mig illamående. Och att jag kan få vem jag vill känns som bullshit, om jag nu kan få vem jag vill varför kan jag inte få honom! Jo för man kan inte tvunga någon att gilla en, man får inte pusha för fort fram, man måste få ge honom tid, tid som både han och jag behöver för tillället, men jag kollade på människorna på sivans igårkväll och såg smala vackra tjejer som bara kunde gå fram till en kille och då tänkte jag, hon, hon kan få vilken kille som helst. Jag kände mig meningslös, ingen kom fram o pratade med mig, även om jag försökte starta ett samtal, ta kontakt med andra människor, men jag kände mig ratad och ignorrerad. Och när jag gick hem kändes det inte som om någon brydde sig. Så när jag gick vägen hem från Sivans till min lägenhet tänkte jag bara, hur kan jag vara så dum och tro att någon som han någonsin skulle vilja ha någon som mig.