Har suttit från strax innan tolv fram till halv ett och skrivit diskussionsfrågorna till mateseminariumet, som började klockan ett. Seminariumet gick bra och jag vart godkänd.
Men tankarna om gårdagen och han snurrar fortfarande som en tornado i mitt huvud. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Allt tänkande får mig ur balans, tappa greppet, får mig att falla hårt ner på marken. Men jag försöker ställa mig upp såfort jag kan när jag nuddar marken. Men det kommer vara svårt men jag ska försöka. Övning ger färdighet och det tar tid, och det är tid som jag vill ge dig.
När jag satt på seminariumet och tittade ut igenom fönstret såg jag löven falla ner från träden. Då insåg jag att vi är som löv, vi sitter tillsammans på grenen, har gemenskap med andra löv men sen kommer hösten, då släpper vi taget om varandra och vi lämnar den vi älskar mest. Och när vintern kommer så ligger vi där på marken ensamna och övergivna. Jag vet inte varför jag tänker såhär men det blir bara så ibland.
Vädret idag är inte det bästa heller, det är kallt och jag hatar när kylan tränger på och man fryser som ett förbannat asplöv. Ge mig sommar sol och värme tillbaka...!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
mina läsare kommenterar